Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kritiskt. Han tyckte om dem for deras glädtig-
het, och han började förstå den instängda lef-
nadslust, som bröt sig fram så här mellan fyra
väggar, därför att den långa vintern skapat de
trånga, rökiga krogarna, medan det tunga arbetet
för födan hindrade dem att bjuda glädjen till
hvardagsgäst.
Lektor Bruhn, åt hvilken han så ofta skrattat,
var bestämdt en präktig människa. Och Svarte-
gren, som satt där så belåten öfver applåderna
för visan och lagade sig till att sjunga en ny
— hur hans ögon lyste genom de skyar af rök,
som bolmade omkring honom.
Och hans egen far! Hvad han såg fri ut,
hvad hans rörelser voro lifliga, och hans tal ung-
domligt. Aldeles oreflekteradt höjde Ernst sitt
glas och drack med ett leende fadern till. Men
han rodnade samtidigt öfver den känsla, som
drifvit honom.
Adjunkten drack ur sitt glas i botten och
nickade tillbaka åt sonen.
»Skål min gosse, det var roligt, att du kom.»’
Laget satt kvar till dess att klockan var öfver
tolf, historier berättades och visor sjöngos. Och
när de ändtligen skulle gå hem, då reste sig
lektor Bruhn, som eljest aldrig brukade hålla
tal, och bad de närvarande icke glömma den
glada anledning, som fört dem tillsammans.
»Jag hoppas, att alla närvarande förena sig
med mig och dricka en skål för Kumlander och
tacka honom, därför att han godhetsfullt åtagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
