Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 156 —
lyste blå mellan almarnas grenar. Detta gjorde
honom ännu mera lätt om hjärtat, och han gno-
lade glada melodier för sig själf, medan han
knäppte ihop västen och ordnade halsduken
framför spegeln.
Men när hart nu mötte moderns blick, er-
inrade han sig med ens hela den föregående
aftonen. Hans glada stämning försvann och
lämnade rum för den oro och retlighet, som be-
herskat honom hela den föregående dagen. Han
kom att tänka på den ovilja, han känt emot
Simonson, hans häftighet emot modern, och hur
hastigt han hade glömt altsammans vid glaset.
Han undvek moderns blick och tvang sig
att säga godmorgon, som om ingenting passerat.
Sedan satte han sig ensam till frukostbordet. I
det Hallinska hemmet samlades man aldrig till
frukostarna, utan hvar och en kom och gick efter
behag.
Han åt frukost under tystnad. När han
hade slutat, erfor han en obestämd lust att komma
i ensamhet, och han tänkte med en känsla af
otålighet på sitt lilla rum i Upsala, där han åt-
minstone visste, att han altid kunde vara ostörd.
Han steg upp och gick fram mot dörren.
»Hvart går du?» hördes moderns röst inifrån
förmaket.
»Upp på pappas rum,» svarade han och
stannade tveksam.
»Vill du inte komma in till mig först?»
»Jo, gärna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
