Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159 —
mande människor, som han blef bekant med,
syskonen hemma, föräldrarna, människorna i
Gammelby, väderleken, lifvet på gatorna, naturen
utanför staden, där han alla dagar brukade pro-
menera. Alt intresserade honom.
Alt, utom böcker.
Det var, som om han icke skulle kunna
tvinga sig till att öppna en bok. Så besynner-
ligt främmande kände han sig bara att se på
något, som var tryckt. Och han hade också
läst länge nog. I skolan hade han användt sina
fritimmar på att läsa. Och vid universitetet var
det samma sak.
Hos tanten i Upsala hade han kommit att
lefva, ungefär som han lefvat under de sista
åren af skoltiden. Och hans egentliga förströ-
else under dagens lopp hade bestått i de två
regelbundna promenaderna: en i Flusterpromena-
den efter frukosten och en på eftermiddagen i
Karolinaparken. Och nu när han kommit bort
från studierna, nu var det, som om alt, hvilket
förut hållits instängdt eller tystats ned, plötsligt
trängde sig fram och fordrade att få göra sig
hördt.
Han stannade framför fönstret. Därute glitt-
rade solen öfver snön, som tätt tillpackad sträckte
sig öfver den vida planen och i runda fördjup-
ningar sjunkit undan omkring almarnas stammar.
På taken lyste den så starkt, att snön, som låg
kvar, börjat smälta och sakta droppade ned från
istapparna, som hängde utmed rännorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
