Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;bésss3S2&*
— 160 —
Och utan långt betänkande grep Ernst Hal-
lin till sitt vanliga sätt när det gälde att skingra
tankarna. Han beslöt sig för en promenad och
lofvade sig själf att använda den för att tänka
på predikan.
Han gick promenaden, som ledde förbi villa-
kvarteret och uppför backen, hvilken norrifrån
ledde ner till Gammelby. Han gick raskt fram,
och medan solskenet värmande glittrade emot
honom, försvunno de tveksamma tankarna, och
han glömde alting annat, än hvad han hade
framför sig.
Uppkommen på backen såg han en isbelagd
sjö, där de utsatta granruskorna utprickade kör-
vägen, som försvann bakom en udde. Nytvät-
tade af snön, som runnit bort från granarna, och
med istappar, som här och där sutto kvar och
glittrade i solskenet bland det mörkgröna barret,
växte tallar och granar på kullarna omkring
sjön, ute på de små öarna och på uddarna,
hvilka från alla håll sköto ut och delade det
hvita snöfältet. Längst bort syntes som ett
oändligt perspektiv af uddar och träd, hvilka
lågo i skugga, medan det stora, öppna snöfältet
glänste i solens gnistrande strålar.
I skogsbacken öfver vägen såg han några
domherrar, som kråmande sig med sina röda
bröst muntert hoppade omkring hvarandra i snön,
och öfver en hög sten kilade en gråspräcklig
ekorre in och försvann mellan de slokande gra-
narna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
