Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sj^E523SSE22225mSw5^E
g|gsg|gjgfc
— 176 —
Ty alia, som gingo in, gamla och unga,
herrar och damer, alla hade de handskar som till
en bal, och somliga af herrarna, som brukade
resa till Stockholm och visste, hvad som var fint,
höllo chapeau-claque i händerna och behöllo den,
medan de stodo i förmaket eller salongen och
språkade med damerna, stannade i en vrå eller
vid en dörrpost och i eleganta stälningar bil-
dade staffaget i den brokiga salongsinteriören.
Och alla kommo de för att gratulera. De bu-
gade, och de nego, och där flögo ord så hjärt-
liga och så glada, som om ingen kunde drömt
om, att en sky någonsin vågat att ens för en
sekund förmörka solen på detta lyckliga äkten-
skaps mönsterhimmel. Fruarna togo sin kära,
kära Aurore i famn och kysste henne på munnen
eller kindbenet, alt som det kunde falla sig.
»Herre gud, lilla Aurore. » »Du ser ju ut som
din egen dotter.» »Är det verkligen tjugo år,
som ni varit gifta?» »Ja, såge man inte barnen,
så kunde man då rakt inte tro det.» »Den söta
Gabrielle! Tänk, att hon redan har fästman.»
»Min rara Aurore, hvad det var snällt af dig
att komma ihåg oss.» »Jag är så ledsen att inte
ha några blommor. Men alla mina blommor ha
farit så illa i vinter.» — Det sista var biskopinnan.
Men det var också alvarligare lyckönsknin-
gar, som yttrade sig i långa, menande handtryck-
ningar och hviskande ord. »Gud välsigne dig,
lilla Aurore, och gifve dig alt godt.» Medan
herrarna mera enformigt uttryckte sina känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
