Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 185 -
antydde med ett leende, att han tänkte förena
sig med herrarna däruppe.
I detsamma föllo hans ögon på Ernst Hallin,
och han gick genast fram emot honom.
»Nå, tänker pastorn öfvergå till herrsidan
eller stanna hos fruntimmerna?» sade han med
ett leende, som berörde Ernst obehagligt.
»Jag tror, jag går dit opp,» svarade han och
observerade i detsamma, att modern märkt deras
samtal.
Han blef med ens blossande röd, och när
biskopen förvånad betraktade honom, blef han
ännu rödare.
»Ännu är jag inte förmannen,» sade biskopen,
som missförstod orsaken till den unge mannens
förvirring.
Ernst kastade en nästan fiendtlig blick på
biskopens grofva, välvilliga ansigte, stammade,
trasslade in sig, bugade och visste icke, hvad
han skulle säga. Biskopen lämnade honom med
det intrycket, att unga Hallin måtte vara en be-
synnerlig kurre, som hälst borde skickas på
landet någon tid för att lugna sig. Och i detta
ögonblick kände de båda männen för hvarandra
en ömsesidig antipati, för hvars orsak ingendera
skulle ha kunnat göra sig reda.
När biskopen hade försvunnit, gick Ernst
långsamt efter, utan att låtsa sig se modern,
som vinkade åt honom.
Han var i en häftigt uppretad sinnesstäm-
ning. Han kände sig fiendtlig mot hela sällska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
