Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 200 —
då de lofvade att ’ troget följa , hvarandra på
vandringen genom lifvet. »
»Bravo, » ropade lektor Eneman och insvepte
hela sällskapet i ett triumferande ögonkast.
»I nöd och lust, som de gamla orden lyda,»
fortfor biskopen. »Och i våra dagar, när man
från alla håll antastar äktenskapets helgd, när
familjebanden ej längre aktas, utan det mänsk-
liga godtycket vill taga den gudomliga auktori-
tetens plats, då, mina damer och herrar, skulle
jag önska, att jag kunde få föra dessa stortalande
herrar in i — jag vågar gudilof säga —många
af våra gamla nordiska hem och fråga dem : Ar
det denna lycka, ni vill förstöra, denna trohet i
nöd och lust — dessa ord uttalade biskopen som
om han velat slå fast dem med hammare —
hvilken I viljen afskaffa?» ,
»Mina damer och herrar,» fortfor biskopen
i en lättare ton, »jag ber er förena er med mig
och tacka vårt värdfolk för en angenäm afton,
och på samma gäng önska vi dem många år,
lika dem som nu gått till ända. Lycka och
välgång.»
Gästerna trängdes omkring värdfolket. Fru
Hallin tackade med röda kinder och tårar i
ögonen. Lektor Hallin sökte anslå en muntrare
ton och bugade sig leende till höger och venster.
Efter supén blef det genast uppbrott bland
gästerna. En liten stund försökte man att hålla
konversationen uppe och sitta kvar. Men för-
söket dog bort af sig själft. Och alla kände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
