Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2i; —
Han slog plötsligt om, gick fram mot henne
och tog hennes hand.
»Det var snällt af er, att ni narrade mig
att tala,» sade han. »Nu tror jag, det är bäst,
att jag går.»
Hon höll kvar hans hand med bägge sina,
och Ernst förvånades öfver, hur alvarsamt det ut-
tryck var, som kommit i hennes ansigte.
»Ni får inte gå på det sättet,» sade hon.
»Hur kan ni låta sådana betänkligheter bestämma
er? Vore det jag! Jag skulle inte tveka en
minut. Att ni inte har tänkt nog mycket förr!
Är det ett skäl för er att inte tänka nu häller?
Det får ni inte. Hör ni, ni får det inte.»
Han drog tillbaka sin hand och gick mot
dörren.
»Gör inte min väg tyngre, än hvad den är
förut, » mumlade han.
»Det är en låghet, ni tänker begå,» sade
hon plötsligt med darrande läppar. »En låg-
het, som kommer att hämna sig i hela ert lif. »
Han vände sig plötsligt om, och hans ton
lät retlig.
»Hvad har ni för rätt att tala så till mig?»
sade han. »Och hvem har lärt er att tänka så
klart och tala så säkert? Er far är ju prest,
liksom jag tänker bli. Vet ni så visst, hvad
han tror eller inte ?»
Hon såg stolt på honom.
»Det hör inte hit,» sade hon. »Men rätten
att tala har ni gifvit mig själf. Och vill ni veta,
Pastor Hallin. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
