Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2l8 —
hvem som har lärt mig att tänka, sa är det er
syster. Hon är äldre än jag, och af henne har
jaglärt mig, hvad jag sagt er nu.»
Ernst stod en stund eftertänksam. Selma?
Återigen Selma.
»Tror hon då så visst?» sade han.
»Nej,» svarade Eva. Och det flög ett drag
af ironi öfver hennes ansigte. »Hon tror icke.
Men hon erkänner det. »
»Hvad säger ni?»
Det var en upptäckt, som nästan tillintet-
gjorde honom. Han hade en syster, som inte
trodde. Ensam hade hon kämpat sig fram till
det erkännande, som han ryggade tillbaka för.
Och denna syster var en främmande för honom.
Han hade försummat henne, och nu kunde hon
icke hjälpa honom.
Han gick fram emot Eva och tog hennes
hand igen.
»Farväl,» sade han. »Jag måste gå hem.
Tänk inte alt för illa om mig. Gör ni det?»
tilläde han.
Hon skakade på hufvudet.
»Nej. Ni är svag,» sade hon.
»Ja,» sade han stillsamt. »Jag är svag.»
När Ernst gått, gick Eva länge fram och åter
för att få bugt med tårarna, som ville bryta fram.
Men Ernst gick med snabba steg hem. Tan-
karna brötos inom honom och han kände blott
en sak klart: att han måste vinna ro för att gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
