Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biskopen till och med en liten nick med hufvu-
det, som om han icke kunnat låta bli att på
detta sätt gifva sitt bifall tillkänna.
Församlingen var nöjd. Många hade märkt
biskopens nick, men hans oro hade undgått åhö-
rarna. Därför gick det också en suck af till-
fredsställelse och belåtenhet öfver församlingen,
när predikan var slut, och mången satt i sitt
stilla sinne och gladdes öfver, att adjunkten Hal-
lins son hade lyckats så bra.
Adjunkten själf satt och såg ned. Han
tänkte på slägtens döda, sin far och dennes brö-
der, och sin gamle farfar, hvilken han sett då han
var liten pojke. Han mindes hans svarta strumpor
och knäbyxor, och han mindes, hur sirligt och
elegant han gick omkring på vägarna i sin
församling, stödd mot den gamla käppen med
guldkryckan. Han tyckte, att den gamla släg-
ten kommit in i sina rätta spår igen. De gamla
traditionerna skulle lefva upp ånyo, och i deras
skydd skulle hans son lefva lugnt och åter samla,
hvad det sista slägtledet förskingrat. Med en
suck satt adjunkten och tänkte på, hur han själf
kunde ha haft det, om han icke låtit sig dragas
af sin olycksaliga lust att studera. Det var de
gamla språken, som hade förstört honom, de
hade lockat honom in på studierna och tvungit
honom till ett helt lif i skolrummet, där han ej
en gång haft tid att odla sin gamla kärlek. Hade
han varit prest, ja, då hade det varit en annan
sak. Mellan söndagarna skulle han ha haft god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
