Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 237 -
»Seså, nu kommer det,» tänkte lektorn.
Men högt sade han:
»Jag kan inte tro, att du vill lämna ditt
barn åt en man, som bedrar henne redan före
bröllopet.»
»Nej, du vill naturligtvis, att han skall vänta
till efter bröllopet. Men har jag inte sagt det
förut, Abel? Är det inte det, jag altid har sagt?»
»Hvad är det, du har sagt?»
Lektorn stannade i sin promenad, aldeles
förbluffad.
»Jag kan nog tro, att du inte kommer
ihåg det nu längre. Inte bryr du dig om, hvad
jag säger. Det vet jag nog. Och det är så
likt dig, Abel lilla. Men har jag inte altid. sagt,
att den där Sophie är ett gement stycke, som
ingen kan lita på? Har jag inte det?»
»Jo, kära vän,» sade lektorn saktmodigt.
»Det har du nog gjort. Men hvad hör det
hit ? »
»Hvad det hör hit? Abel, jag förstår dig
inte. Hvad det hör hit? Hade vi inte haft
henne i huset, så hade ju den här rysliga händel-
sen aldrig händt, vet jag. Förstår du inte det?»
Lektorskan var purpurröd i ansigtet, och
hennes min sade, att hon ansåg denna logik
för att vara aldeles oemotsäglig. Och som
lektorn af gammalt visste, att det aldrig lönade
sig att öfvertyga hustrun om, att hon haft
orätt, så nöjde han sig med att svara:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
