Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svänga sig och tala vackert vid Johan. Ty Jo-
han var gammal i gården och hade sitt hufvud
för sig. Det var inte fritt, att inte han i sak
bestämde nästan lika mycket som själfva prosten.
Den här skjutsen hade särskildt varit honom
en nagel i ögat. Ty prosten hade antydt för
honom, att han skulle köra tillbaka till staden
på söndag kväll. Och det tyckte Johan var väl
mycket besvär för en fattig adjunkt. Dem bru-
kar man väl inte göra så mycket väsen af, tänkte
han. Prosten hade visserligen förklarat för ho-
nom, att han var gammal vän till den unga pa-
storns far, och att hela besöket gjordes, för att
han, prosten, hade önskat det. Men Johan hade
aldrig gillat den förklaringen. Han trodde en-
vist, att det var något påhitt af den nye ad-
junkten. Och därför körde han hela vägen i
sakta lunk och lät hästarna gå i gående uppför
backarna.
När de farit en mil, stannade Johan midt i
en skog och lät hästarna få bröd.
»Det är för mycket för djurena att gå fyra
mil om dagen två dagar å rad,» sade han.
Vägen gick nu genom en skogstrakt. Det
doftade friskt från granarna, och solen sken
varmt ned på den fuktiga mossan under träden.
Ernst bröt plötsligt tystnaden.
»Har pappa varit därute förr?» sade han.
»Nej,» sade adjunkten. »Men jag har ju
sagt dig, att du inte kommer okänd. I gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
