Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Välkomna,» sade den lille mannen. Och
hans små, något sneda ögon plirade vänligt.
»Välkomna hitut till Sollösa.»
Han stod snedt med benen, gjorde tafatta
rörelser med händerna och hostade ofta. Nästan
mellan hvartenda ord kom en liten hostning,
hvilken lät, som om han bad om ursäkt för sin
egen existens.
»Julie,» ropade han inåt bygningen. > De
är här nu.»
Ett resligt, något fetlagdt fruntimmer visade
sig. Hon gick leende fram emot herrarna och
räckte dem i tur och ordning en hvit, fet hand
med långa fingrar. När hon stod bredvid den
lille prosten, såg han ännu mindre ut än förut
och hon ännu större.
»Stig in,» sade hon och gick själf före her-
rarna. »Var så god och stig in.»
Och de gingo in, medan vagnen långsamt
rullade tillbaka till stallet.
Det låg en egendomlig stillhet öfver det
gamla huset, en stillhet, hvilken tycktes komma
från bygningen själf och därifrån sprida sig öfver
gården och flyglarna ända ut till skogen och
åkrarna. Den låg där och grodde, tycktes det,
bakom de täta gardinerna och de gröna spån-
jalusierna, och därifrån kom den ut i köket, där
kastrullerna aldrig skramlade och pigorna aldrig
trätte, ut i stallet, där de feta hästarna fredligt
tuggade sitt gröpe och hö, medan stora flugor
dösande surrade omkring dem. Stillheten låg
— 250 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
