Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 251 —
sofvande tung öfver den gamla fruktträdgården,
där äppleträd, päronträd och plommonträd om
höstarna stodo fulla med frukter, som tyst mog-
nat öfver bördiga land, där det om sommaren
växte ärter och kål, stora, trinda kålhufvuden,
och där Johan gick och pysslade omkring, me-
dan hästarna stodo i ensamhet och tuggade gröpe
i stallet.
Ända bort till ladugården spred sig still-
heten. Ladugårdspigan sjöng inte, när hon mjöl-
kade, hon skrek inte ute i skogen, när hon skulle
hemta korna hem, utan de kommo ändå, fromma
och sediga, stälde sig framför grinden och läto
tålmodigt tömma sina stinna jufver i den ry-
kande stäfvan. Tysta stodo de i ladugården
och svängde i enformig takt med svansarna,
tuggade melankoliskt det torra höt eller lågo
och idislade, medan deras stora, glänsande ögon
grubblande stirrade på båsens träbalkar. Till
och med tjuren tycktes ha vant sig af med att
rårna, och när en tupp någongång gol, lät det
störande gällt i den almänna tystnaden, så att
prostinnan hoppade högt, där hon satt och vir-
kade inne i förmaket, och satte händerna för
öronen.
Lika tyst gick det till ute på åker och äng.
Drängarna hojade icke åt oxarna, som gingo för
plogen, och en svordom skulle ha varit lika
otänkbar som ett mord. De ryckte bara tyst
och trankilt i tömmarna, eller också slogo de
ilsket och stillsamt med piskorna, och de tåliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
