Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 252 —
djuren höggo i med nackarna under oken och
drogo plogen fram i de långa, raka fårorna eller
vedlassen hem från skogen eller höskrindorna
till den stora, rymliga ladans öppna dörr.
Ty detta hus var ett heligt hus, och de,
som bodde där, voro Herrans tjänare. Det var
på intet sätt något skrymteri i deras helighet,
men den hade lagt öfver hela prestgården en
prägel, som om den och dess folk icke voro af
denna världen, och när bönderna hade något att
tala med prosten om och kommit innanför de
svarta grindarna och det gröna rutstaketet, så
gingo de altid med sakta, dröjande steg öfver
gården, och mången kroknad, gråhårig gubbe
tog af sig de tunga skorna på trappan, innan
han vågade träda innanför den hvitmålade dör-
ren, som svängde så tyst på sina oljade gång-
järn.
Inne i förmaket med dess hvita gångmattor,
öfverdrag på möblerna och till hälften nedfälda
persienner sutto Ernst Hallin och hans far en-
samma med prosten, under det att prostinnan
var ute i köket. De tre herrarna suto och vän-
tade på middagen, och de tego så länge, att
man kunnat sitta och räkna knäpparna af den
gamla pendylen, som stod på marmorskifvan,
framför den höga trymån.
»Ja, här är tyst och stilla, » . sade prosten.
.‘»Men här bor Herrans frid.»
Inte ett buller hördes i hela huset. Genom
den stängda dörren ut till matsalen hördes blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
