Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253 —
otydligt ljudet af talrikar, som sakta stäldes öfver
hvarandra, eller silfverpjeser, som lades mot mat-
bordets duk.
Prosten hostade, då ingen af herrarna sva-
rade.
B>Här bor Herrans frid, »i* sade han för andra
gången.
Och adjunkten skyndade att bekräftande
nicka med hufvudet, medan Ernst böjde sig un-
der persiennen och såg ut på gården.
Där lågo fyra hundar och gassade sig i so-
len. Det var två rapphönshundar, och två ko-
lossala gårdvarar, hanar och honor af båda sor-
terna.
»Ja, de vakta huset,» sade prosten och ho-
stade. »Men det är så svårt att vänja dem af
med att skälla.»
»Jaså,» sade Ernst, och fortfor att se ut.
Adjunkten och pastorn började ett samtal om
de sista förändringarna inom stiftet.
Emellertid såg Ernst hur rapphönshunden
låg och stirrade på den stora tiken. Men han
vågade sig tydligen icke fram för att ej reta
den stora gårdvaren på sig.
Den stora tiken låg och plirade på rapp-
hönshunden tillbaka, och till sist reste hon sig,
gäspade mot solen, sträckte sig och försvann
makligt bakom den ena flygelbygningen.
Då reste sig också rapphönshunden, kastade
en granskande blick på den, som det tycktes,
sofvande gårdvaren, gäspade, sträckte på sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
