Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 254 —
försvann äfven han bakom samma flygelbygning,
fast åt motsatt håll.
Den öfvergifna rapphönstiken och den stora
gårdvaren lågo ensamma kvar på den sandiga
gårdsplanen.
Gårdvaren lyfte sakta på hufvudet och såg
sig omkring. Han morrade, borsten reste sig
längs utefter hans kraftiga rygg, och med maje-
stätiska steg försvann också han bakom flygeln,
åt samma sida som honan.
Ernst väntade med en viss spänning att få
höra ett förfärligt oväsen afbryta den plågsamma
tystnaden.
Men det blef icke något väsen. Rapphöns-
hunden och den stora tiken kommo slokörade
tillbaka från hvar sin sida af flygeln och lade
sig på sina gamla platser i sanden, gäspade och
sågo ut i rymden, som om de aldrig haft annat
än de oskyldigaste afsigter i världen.
Sist kom den stora gårdvaren, ensam och
majestätisk, och lade sig på sin plats nedanför
flygeltrappan. Han lyfte på hufvudet och mor-
rade ännu en gång åt rapphönshunden. Så
lade sig borsten på hans rygg, hufvudet sjönk
ned mellan de väldiga framtassarna, och ögonen
slöto sig.
Ernst undertryckte ett skratt.
»Slås de aldrig?» sade han och rodnade
själf öfver sin barnsliga fråga.
»Nej,» sade prosten och skakade på hufvu-
det. »De slås aldrig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
