Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 275 -
började alt mera känna sig öfvertygad om, att
prestämbetet var, hvad Herren fordrade just af
honom, för att han skulle finna frid på jorden,
°ch utan att fråga eller undra öfver Herrans me-
ning ville han troget trampa den smala, törn-
bevuxna stigen, till dess att han efter en brant
°ch mödosam vandring stode vid den trånga
porten, som leder till lifvet.
Efter det sista utbrottet, när han och fadern
foro hem från den gamla prostgården, hade han
känt det, som om något af hans förra människa
öfvergifvit honom. Ett slags vred resignation
bemäktigade sig honom, och i denna resignation
kände han, att möjligheten låg att kunna lefva
det lif, som nu väntade honom. Andra förhopp-
nmgar på lifvet, andra tankar, andra intressen
hngo ej tränga undan denna resignation, hvilken
ensam var i stånd att hålla honom uppe, unge-
fär som en lifräddningsboj bär den drunknande
öfver vågorna. Den måste beherska honom helt
°ch hållet, och ingen okufvad längtan, ingen jor-
diskt oförvägen förhoppning skulle få blåsa fri-
ska, farliga vindar öfver denna resignations tysta
lugnsjö.
Han tänkte mera sällan på Eva Bauman.
Hon lefde för honom som ett frestande minne,
hvilket ej längre hade någon makt öfver honom.
Och han kunde nu höra talas om henne eller
möta henne på gatan, utan att rodnaden färgade
hans kinder, utan att det störde hans sinnes-
lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
