Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
; hon.
11 han
hvem
— 279 -
drägten. Ty i denna familj, där hvarje särskild
medlem lefvat sitt särskilda lif, utan att bekymra
sig om de andra, var man vid högtidliga till-
fällen så mycket mera mån om att vara fin-
känslig och granlaga.
Det låg en gemensam förbittring mot fadern
och jäste hos de tre syskonen. Alla visste det,
men ingen sade något.
Gustaf var den förste, som bröt tystnaden.
Han lutade sig tillbaka i stolen och lade benen
i kors.
»Om ett år ska jag väl vara student, så
att man får komma härifrån,» sade han.
Ernst såg förebrående på brodern.
»Så får du väl inte sägfja|sade han.
Selma såg ned och blef blodröd. Hon
plågades till den grad af bristen på sympati
mellan föräldrarna och syskonen, och hon ville
så ogärna lägga bränsle på elden. Men
kunde hon inte låta bli det.
»Låt Gustaf säga, hvad han vill,» sade
»Han är inte något barn längre. Och skall
tiga inför föräldrarna och tiga inför oss, för
skall han då tala?»
»I förhållande till sina föräldrar är man väl
altid barn?» sade den unge pastorn.
Selma skakade på hufvudet som åt en gam-
mal utanlexa, hvilken hon tröttnat att höra upp-
repas. Hon stack bägge händerna i det tjocka,
blonda håret och slog sedan ihop dem med
min af förakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
