Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åsasm
Han vred om nyckeln till systerns dörr och
trädde in.
Eva Bauman satt i soffan, som stod vid
väggen midt emot dörren. Ögonen hade en
glans som på en, hvilken vakat mycket, och
när Ernst kom i dörren, rodnade hon starkt.
Ernst stannade förlägen inför uttrycket i
hennes ansigte, med ens kom han ihåg alt som
varit, en pinsam aning bemäktigade sig honom,
och i samma ögonblick tänkte han på, att hon
komprometterat sig för hans skull.
»Eva,» sade han och räckte henne handen.
Hon tog den och såg honom i ansigtet, fritt
och öppet. Rodnaden låg kvar öfver hennes
kinder, men ögonen voro lugna, och stämman
liflig och klar.
»Det var sa naturligt att gå hit en gång till, »
sade hon. »Ni får inte bli ledsen på mig för det. »
»Bli ledsen på er . .. »I ■
Han satte sig bredvid henne i soffan, men
hon drog sig undan honom.
»Jo,» sade hon. »Det är ett besynnerligt
infall af mig. Men jag kunde ej låta bli det.
Jag är ju bara en flicka, och jag har sett så litet
i världen. Men det var en sak, som jag måste
fråga er om.»
Hans min blef mörk, när han svarade:
»Hvad är det?»
Hon kunde ej svara först, utan böjde ned
hufvudet och kämpade med gråten. Ensam med
en väninnas hjälp, och denna väninna var Ernsts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
