Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ ’r£3S*
— 286 —
en sak, på hvilken hon altid gifvit undvikande
svar till sig själf. Han visste, att han skulle
inte kunna svara henne, som han svarat fordom,
eller som han dagligen och stundligen svarat sig
syalf. Han visste, att här dugde inga förklaringar.
Här dög endast ett rent och klart svar Ta
eller nej. J
Han teg först och såg ned.
»Var det det, ni ville fråga mig om?» sade
han tonlöst.
Hon såg på honom med samma spända,
uppjagade uttryck i sitt ansigte. Och hvad han
sngt* gick henne förbi, som om det ej varit
riktadt mot henne.
»Svara mig,» sade hon andlös.’ »Svara mig.»
Hon höll händerna sammanknäppta, och
hennes späda gestalt darrade som under en
frossbrytning.
Men han hade intet att svara. I förtviflan
såg han på hen nes blekaansigte med de glänsande
ögonen och de hårdt sammanpressade läpparna.
»Se icke på mig på det sättet,» sade han.
»Om ni visste, hur det plågar mig.»
Då förstod hon, att det var sant, att här
kunde intet göras. Hon hade en känsla, som
om det var henne han bedragit, bedragit på all
ycka och frid i världen. Hon vände sig ifrån
honom och brast i en häftig gråt, och hon
grät länge.
Ernst visste ej, hvad han skulle göra. Han
vågade ej nalkas henne, och han blygdes att gå.
______
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
