Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giMfill
— 290 —
dölja, framträdde nu tydligare än någonsin. Hela
ansigtets uttryck var förändradt. Och den, som
ej sett honom mycket, skulle ovilkorligen haft
svårt att känna igen honom.
Ernst var själf under hela frukosten upptagen
af sitt förändrade utseende, och han kände något
liknande blygsel däröfver. Adjunkten skämtade
flera gånger med honom, och Gustaf skrattade
åt kvickheterna. Men det låg egentligen ingen
glädje i skrattet, utan snarare en ironi, hvilken
hade en anstrykning af alvar. Selma rodnade,
när han trädde inom dörren, men satt sedan tyst,
oberörd af skämtet oéh uppmärksamheten.
Fru Hallin log också i början med de andra,
men sedan försökte hon nedtysta munterheten.
Ty när hon nu betraktade sonen, såg hon i ho-
nom icke längre endast sitt barn, som hon var
stolt öfver, som hon fruktat för, bedt för och
lefvat för, utan hon såg i honom fastmera pre-
sten, guds ords förkunnare, en man, till hvilken
hon kunde se upp, så som hon instinktlikt gjorde
till nästan alla, hvilka buro den heliga, svarta
drägten, och det främmande i hans utseende bi-
drog just att hos henne stärka den känsla af
vördnad, hvilken oemotståndligt blandade sig
med hennes glädje öfver, att den dag, på hvil-
ken hon så länge hoppats, nu ändtligen randats.
I domkyrkan trängdes i dag andäktiga eller
nyfikna skaror för att få plats, så att man skulle
kunna få se den ceremoni, hvilken skulle af-
sluta dagens gudstjänst. Utanför kyrkan strå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
