Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 297 —
blänkte, som om den själf varit en strålfyld,
värmande ljuskälla.
Det var hans kyrka, hans egen gamla kyrka,
°ch han mindes våraftnarna, när han stått där-
inne och sett, hur solen genom de målade glasen
göt sig in öfver pelare och golf.
Biskopen fortsatte sitt tal, och människorna,
som trängdes kring koret, kastade nyfikna blic-
kar på de fyra unga männen, hvilka i en half-
cirkel stodo kring altarrunden.
Men Ernst hörde ej längre de biskopliga
orden. Han stod åter som ung i sin gamla
kyrka, stod lutad mot en bänk under orgelläk-
tarn) drömde underliga drömmar, medan hans
blickar riktades mot de spetsiga hvalfven, hvilka
som knäppta bedjande jättehänder sträcktes upp
emot lefvande gud. Och människomassan var
borta. Kyrkan var tom. Endast solstrålarna
från den klara himmelen lekte in genom fön-
stren.
De gledo utför de gråa väggarna, smögo
S1g mjukt och färgrikt omkring de väldiga pe-
larna och hvilade på golfvets nötta grafstenar
1 skimrande ro. Men det var en darrning i deras
lek, som om de arbetat, och det såg ut, som om
stenen gungat, där deras strålande väg bröt
fram.
Men midt under de höga hvalfven hvilade
skymningen trygg, och det tycktes, som om
ingen solstråle där vågat att störa det heliga
tusenåriga dunklet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
