Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 302 —
Gustaf kände icke sin bror, icke en enda af
de tankar, som sysselsatt brodern, hade han
reda på, och dock dömde han honom med ung-
domens snabbhet, så som om han följt honom
steg för steg. Hans instinkt sade honom, att
här var något på sned, och han hade en känsla,
som om han sagt brodern farväl för lifvet.
Hans vanligen så sorglösa ansigte bar ett
smärtsamt uttryck. Näsborrarna rörde sig häf-
tigt, och det var med möda, han kunde hålla
tårarna tillbaka.
När alt var slut, banade han sig häftigt väg
genom folkmassan och gick direkt hem, utan
att hälsa på någon af de många bekanta, som
han såg bland åskådarna.
Därute sken solen varmt, klockorna klingade
lustigt från tornet till tecken, att ceremonien var
slut, och skaror af människor strömmade fram
under de nylöfvade almarna. De pratade mun-
tert, och alla hade brådtom. Ty i dag hade det
räckt länge i kyrkan, och hemma väntade mid-
dagen precis kl. 2.
Men Gustaf gick utan att se sig till höger
eller venster direkt hem till sig och upp på sitt
rum. Det var ett litet vindsrum, knappt större
än en skrubb med plats för en säng, en byrå,
ett bord, en bokhylla och två stolar. Ett hand-
fat stod på en stol nere vid dörren.
Det var ett litet rum, men det var hans
eget, och här visste han, att han fick vara i fred.
Han satte sig eftertänksamt i fönstret och såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
