Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANTE TRILLAR I SJÖN, B7
Han sprang fram emot Pudel och skulle knuffa
till Pudel. Men Pudel hoppade undan, Svante snaf-
vade — just på det stora hålet där han brukade
ligga och kika på fiskarna — och innan han visste
ordet af, låg han pladask i sjön.
Där låg nu Svante och plaskade. Styrman och
kapten och hela härligheten. Svante kände, hur han
blef våt, och hur han sjönk. Men han blef inte just
rädd. Ty han var van att doppa hufvudet under yatt-
net, när han badade, och han trodde, att han skulle
komma upp igen. Det gjorde han också. Han fick
hufvudet upp öfver vattnet, och han plaskade och
slog med händerna alldeles förtvifladt. Men han kände,
att han inte kunde hålla sig uppe, utan skulle sjunka
igen. Då blef Svante rädd och satte till att skrika,
så mycket han orkade: Men i detsamma fick han
mun full af vatten, och så sjönk han igen.
Då hade det allt varit slut med lilla Svante, om
inte Pudel hade varit. Pudel stod på bryggan och
gnälde och jämrade sig. Han sprang i land och stod
där och viftade med svansen. För han trodde förstås,
att Svante skulle komma opp igen, som han brukade
göra, när han badade. Men när Pudel såg, att Svante
sjönk andra gången, då förstod Pudel, att inte allting
var, som det skulle vara. Så kom han ihåg, att han
kunde bära träbitar i land, och så gaf han sig i efter
lilla. Svante, Och just som Svante kom upp för tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
