Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANTE OCH HANS HÖNA. 77
inte riktigt, och han ville nödvändigt se, när hönan
pillade korn.
sKack, kack, kack», sade hönan. Och när hon
såg pinnarna vara borta, flög hon rätt i vädret och
hade så när slagit Svante i ansigtet med vingarna.
Nästa minut var hon ute på gården, och Svante stod
där alldeles handfallen och gallskrek.
Mamma kom ut, och bägge jungfrurna kommo
ut, Och det blef ett kattrakande. Hönan flög genom
blomsterrabatterna, satte af öfver häcken, flög tillbaka
igen och hamnade slutligen på verandan, där hon gaf
sig till att flyga emot fönsterrutorna. Svante sprang
efter hela tiden med hjärtat i halsgropen och kände
sig som en riktig liten brottsling, ända till dess hönan
blifvit fasttagen och lyckligt och väl instufvad i buren
igen.
Ty det var ju han, som hade släppt ut henne.
(Och nu lofvade han mamma, att han skulle aldrig
göra så mer.
Hönan stod nu i sin bur och skrockade för sig
’själf, och Svante gick hvar dag utanför buren och
Jollrade med hönan. Svante lekte, att han förevisade
sett menageri, och att hönan var ett lejon,
Men till sist tyckte han ändå, att det var bra
synd om hönan, som aldrig fick komma ut, och så
gick han en dag till mamma och frågade, om han
icke kunde få släppa ut hönan — bara en liten, liten
stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
