Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KISSE BLIR MÖRDARE, 85
silta i sin bur i barnkammaren inne i staden och
sjunga, när gardinen drogs upp. En gång hade den
varit bortflugen och hela dagen setat och sjungit
i en björk utanför fönstret. Svante var så liten då.
Så det mindes han inte. Men Olle mindes, att han
grät, för att fågeln flugit bort, och hur glad han var,
när han flög in igen om kvällen och satte sig på sin
pinne, Och mycket annat talade de om.
Men när de talat om alltsammans, som de kunde
komma ihåg om den lilla fågeln, så frågade Olle, om
de inte skulle få begrafva honom. Det fingo gossarna
lof till. Och mamma gick själf efter en hvit pappask,
som de fylde med bomull, och ofvanpå lade de den
Lilla fågeln. Utei täppan plockade de blommor: phlox,
reseda, penséer och små astrar. Mamma lade alla
blommorna omkring fågeln. Så klappade båda gos-
sarna honom till adjö. Sedan lades locket på, och
mamma band om asken med ett blått sidenband.
I trädgården skulle de nu gräfya en graf, och
en stor spade fingo de låna.
» Vi ska inte gräfva djupt», sade Svante.
»Hvarför det?» sade Olle.
»Jo», tyckte Svante. »Det är synd om fågeln,
som ska” ligga under den svarta jorden. Jag ska
gräfva upp den ibland och titta på den.»
»Inte går det an», sade Olle. »Nej, vi ska gräfva
riktigt djupt, Annars kommer den otäcka katten och
gräfver upp honom igen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
