Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 STÖRA SJÖORMEN.
»Den kallas för en mullbänk>, tyckte Söderman.
»Men hur var det nu med en orkan? Jo, Olle sa’,
att det var en storm. Det är så det, och det kan så
tyckas. Se, en storm, då blåser det riktigt hårdt,
det gör det. Men orkan, ser ni pojkar, det vet ni
inte, hvad det är. Då blåser taken af stora bygg-
ningar, och där en orkan går fram, faller stora skogar
som när säd faller för lien. Jo jo men, sn. Och
när en sån orkan blåser öfver sjön, då är det mest
hopplöst te hållas ute med segel. Det är som te”
träta med kärringar eller ta fatt kalfvar, För det
är också hopplöst, så det är. Då blåser det så elfva-
befängdt, så man får vara glad, att = ” inte blåser
ända in i Sorunda med detsamma. Det får man.
»Nå. En sån där orkan kom öfver oss just den
gången, när jag gjorde långresa till Brasilien, som ni
kommer ihåg. Vi var midt ute på stora Atlanten,
där vågorna ändå blir som fem våningars hus.»
»Blir de så höga som kyrktornet?» sade Olle.
»Ja», sade Söderman. Det räcker de te. Och
väl det. Men hur det nu var, så kom orkanen. Den
kom som ett moln, som strök aldeles tätt intill sjön,
och det blef så mörkt, så det var inte möjligt te” se
så mycket som från förn till aktern på skutan. Rundt
omkring oss kokade hela sjön som i en enda kittel,
och hvart enda segel blåste ifrån oss, innan vi hann
så mycket som gapa. Och midt framför förn steg
det som en pelare utaf bara vatten, Den gick i spiral,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
