Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORKEN OCH FÖNESTERRUTAN. 105
smögo sig fram till fönsterna, tittade på figurerna,
som rörde sig upp och ned på gardinen. När det
inte var roligt längre, gnodde de med korkarna på
rutan. Och när de det hade gjort, gnodde de med
benen, så länge de orkade. Och efter det var mörkt
och gathörnen ej långt från hvarandra, så kommo de
undan och sluppo smörj. Men att det fans folk,
som ville ge dem af den varan, det hörde de litet
hvarstans bakom sig i mörkret, och de sprungo som
råttor. För de visste nog att det hade de ärligt
förtjänt.
Och till sist kom de ner i en mörk gränd, och
där stannade de. Ty från en hel våning, som låg
aldeles utmed gatan, lyste det ljus ur hvartenda fön-
ster. Inifrån hördes musik, och på gardinerna syntes
som fladdrande skuggor, hyilka flögo förbi.
»Hvad är det för nånting?» så Karl och gick
fram med korken i högsta hugg.
»Akta dig!» sa” Axel. »Där är dänsskola.»
»Hvad gör det då?»
»De kan få tag i oss.» |
»Ja. Och så fins det garfvare här i gård’n.»
»Är det farligt då?»
»Ja visst. Gesällerna springer så rasande.»
Men ju längre de stodo där, desto mera frestande
blef det. På pianot därinne spelades en polka, och
skuggorna på gardinen skuttade upp och ner. De
svängde omkring och skuttade baklänges. De bredde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
