Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLLES ÄFVENTYR, 115
Olle hade först trott, att han var hemma. Men
så märkte han, att han inte kände igen sig.
I alla fall så band han fast linan på båten or-
dentligt kring en stor sten, tog brefven försiktigtvis
med sig och gick upp till stugan.
Ingen människa syntes till. Men Olle gick in
genom dörren, som var öppen, och frågade, som han
hört pappa göra, om det var någon hemma. Borta
i sängen var det en röst, som svarade, och en gammal
gubbe kom fram.
Olle trodde knappt sina ögon. Det var Jan Erik,
gubben, som hade velat skjuta Pudel, och som Olle
och Svante hade skrämt, så att han sprang 1 sjön.
Olle blef rysligt rädd. Han visste inte, hvad han
skulle säga. Men gubben kände igen honom och sade:
»Jag menar, det är Olle. Hur har han kom-
mit hit?»
Olle berättade, huru alt hade gått till, men inom
sig undrade han, om Jan Erik visste, hvem som hade
satt dockgubben på bron åt honom, Och så undrade
han, om Jan Erik var full.
Men gubben visste tydligen ingenting om dock-
gubben, och inte heller var han full, Han såg riktigt
vänlig och snäll ut, tyckte Olle, och han kunde inte
begripa, att det var han, som hade velat skjuta »Pudel.
»Han har allt gjort en lång resa!» tyckte gubben
»Hvad är klockan?» frågade Olle;
»Å, hon är allt öfver tio», menade gubben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
