Hur tankarna komma och gå. Intryck från Skansen / 9 (1893) Author: Gustaf af Geijerstam With: David Ljungdahl Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ill. D. Ljungdahl Stenstugan från Bleking med milstolpe.

De beteckna den styfsinta delen af
det svenska lynnet. Medvetna om den
tid, som poeterna besjungit och
historieskrifvarne prisat, då männen i Dalom
gingo man ur huse för att drifva
dansken ur Sverge, bibehålla de sina
dräkter och sedvänjor midt i en samtid, som
glömt bådadera, sluta sig inom sig själfva
och betrakta sig, mera än allmogen i
något annat landskap, som en nation
för sig.

Men som den lilla stugan ligger där
på backen, öfvergjuten af solsken med
en bakgrund af höstlig grönska, erinrar
jag mig en solig sommarsöndag vid
Siljan. Det var i en af Moras
grannsocknar, Leksand. Klockorna ringde till
högmässan, och mot stranden, som
sluttar upp emot kyrkan, kring hvilken stodo
höga hängbjörkar, med en rikedom af
långa, mjuka, vajande grenar,
egendomlig för denna del af Dalarne, rodde tre
långa båtar, fullsatta med masar och
kullor i sina brokiga, i hvitt och rödt
strålande högtidsdräkter. Jag minns,
hulde långa båtarna skuro upp mot sanden,
hur skaran gick
uppför backen in
i kyrkan, hur
klockorna tystnade
och kyrkdörrarna
stängdes. Sedan
tumla de mest
burleska syner förbi
mitt öga. Denna
massa af människor, som fyllde
den rymliga landtkyrkan, den
kraftiga sången, de runda,
blomstrande ansiktena, hettan,
värmen och slutligen den allmänna
sömnaktigheten under den långa
predikan samt lukten af lök
hvilken kvinnorna föra med sig för att
narra tårar i de godsinta ögonen. Och
alla dessa minnen ser jag omgifna af
Siljans höga berg, hvilka stå blåa mot
den klara luften.

Ill. D. Ljungdahl Nödelden och kolarkojan. (Västmanland.)

Från Mora drages ögat till en koja,
som med ena gafveln står inbyggd i en
backe. Dess dörr sluter tätt intill bara
marken, som är tilltrampad och utgör
stugans golf. Där inne står en säng på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>