Stockholms-noveller / 5 (1892) Author: Gustaf af Geijerstam Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När doktor Fredrik Bäve först kom till
Stockholm och gick på Serafimerlazarettet — det
är nu många år sedan — var det två saker,
genom hvilka han egentligen väckte uppseende:
sitt friska yttre och sitt smittsamma skratt. Hans
ansigte kom fantasirika personer att tänka på ett
rödt och hvitt äpple, och det låg ständigt en skalk
på lur i hans rörliga mungipor. Hans figur var
liten, men välskapad, tidigt röjande anlag till
välmående och fetma, och när han skrattade, lät det,
som om alla lifslustens andar blifvit lössläppta och
i öfverdådig yra frambragt dessa stormande ljud,
hvilka läto, som om den, hvilken åstadkom dem,
hållit på att mista lifvet af munterhet.

Fredrik Bäve hade två ting emot sig för att
göra en snabb karrier: Dels hade han jämförelsevis
obetydliga skulder, och detta ådrog honom afund.
Ty i vårt skuldbelastade samhälle betraktas en ung
man, hvilken undgått denna allmänna åkomma,
nästan med misstroende. Är han rik, kan det vara
honom likgiltigt, hvad folk tänker och säger. Och
då fordrar häller ingen, att han skall hafva skulder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>