- Project Runeberg -  Stockholms-noveller /
22

(1892) Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När ungefär ett år hade förgått, inträffade
emellertid en omständighet, som höll på att göra det
goda förhållandet mellan doktorn och bondmagnaten
om intet. Bäve hade nämligen användt sitt år väl.
Han var oumbärlig vid ortens bjudningar. Hans
förmåga att spela vira hade genast från början skaffat
honom tillträde till de bästa familjer, och tack vare
denna färdighet var han altid säker på att blifva
välkommen. Kyrkoherden spelade nämligen vira
och baron på Hammarbyholm var passionerad för
detta spel. Innan doktor Bäve anlände till orten,
hade dessa båda herrar varit hänvisade till att bjuda
baronens inspektor som tredje man. Ty den förre
doktorn var en enstöring, som skötte sin praktik
och dessemellan studerade eller hvilade sig, och i
hela trakten fans ingen, som kunde några andra spel
än préférence, bondtolfva och knack. Och dessa
nöjen föraktades djupt af både baronen och
kyrkoherden af den orsak, att ingen som lärt sig vira, kan
nedlåta sig till något annat spel, utom möjligen i
nödfall en liten whist. När Bäves sällskapsgåfvor
i denna riktning blefvo bekanta, var han
naturligtvis själfskrifven som tredje man både på
Hammarbyholm och i prestgården. Med anledning
häraf blef inspektoren förbigången vid virapartierna,
och efter ett par månader var han aldeles
bortglömd.

När det kom främmande till herrgården, red
han därför bort till utgårdarna för att icke kusken
och rättaren skulle göra sina reflektioner. Då detta
emellertid icke hindrade honom själf att känna sig
förbigången, blef den naturliga följden, att han djupt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ggsthlmnov/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free