- Project Runeberg -  Stockholms-noveller /
23

(1892) Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och innerligt hatade den nye doktorn, ansåg honom
för en snobb och anförtrodde klockaren, med
hvilken han numera spelade bondtolfva, att doktorn var
en liten räf, som plägade lurpassa.

Inspektorns fiendskap skadade emellertid icke
doktorn. Ty denne höll sig till samhällets högre
lager, och på samma gång som han vann herrarna
genom sin färdighet i kortspel, blef han damernas
gunstling genom sina öfriga sällskapstalanger. Han
kunde berätta historier och sjunga Bögh, rita
monogram och göra rebus. Han till och med
underkastade sig att dansa, hvilket han förut ansett som
ett syndastraff. Bäve hade aldrig kunnat tro, att
han ägde så många talanger och han var mången
gång helt förvånad öfver sina upptäckter. I början
var han understundom rädd, att hans gamla böjelse
att stå för sig själf och betrakta världen skulle
komma tillbaka, och han led formligen af att behöfva
undertrycka alla de lustiga iakttagelser, han dagligen
gjorde. Men småningom fann han, att detta icke alls
var nödvändigt. Han kom nämligen vid ett tillfälle
att säga åt friherrinnan, att prostinnan hade tänder
som en krubbbitare, och när han såg, att detta gladde
friherrinnan, yttrade han en dag till prostinnan, att
friherrinnan tydligen sminkade sig. Prostinnan,
hvilken naturligtvis afundades friherrinnan hennes börd
och samhällsställning i lika hög grad som hennes
fina middagar och lediga umgängeston, blef hänryckt,
öfver att doktorn hade märkt det. Hon hade trott,
att han var alldeles duperad af friherrinnan, men
naturligtvis hade hon ingenting velat säga.

Doktor Bäve fann således, att man kunde säga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ggsthlmnov/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free