- Project Runeberg -  Stockholms-noveller /
25

(1892) Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som en ingenu på teatern, blefvo de goda vänner,
och doktorn kom till den farliga point i ett
förhållande, då man börjar tala om sig själf. Under dessa
samtal företog han sig att kalla den blonda flickan
för fröken Hilma samt att liksom i distraktion fatta
hennes arm, när de promenerade. Slutligen blef han
sentimental och bad henne i en berså med hviskande
stämma om en kyss, hvarpå fröken Hilma började
gråta. Det var afton och ganska mörkt, hvarpå
doktorn friade.

Nu hade doktorn hela tiden funnit det förenadt
med stora svårigheter att samtidigt umgås å ena
sidan med baronen och kyrkoherden, å den andra
med patron Andersson. Denne var nämligen
baronens värste antagonist och ämne för friherrens stående
utgjutelser öfver de förbannade bönderna. Patron
Andersson hade å sin sida aldeles liknande känslor mot
den fina herrn, som åkte i droska och hälsade på
honom genom att lyfta hatten en och en half tum
öfver sin skalliga hjässa. Emellertid hade doktorn
under hela året lyckats att förena det nyttiga med
det nöjsamma. Patron Andersson hvilken tillhörde
de mäktiga bönderna, representerade naturligtvis
nyttan, emedan han faktiskt betydde mera än en
friherre, som ofta led brist på kontanter, och en
kyrkoherde, som spelade vira. Dessa två hade
emellertid den fördelen, att deras barn erbjödo en smula
omvexling i den landtliga enformigheten, och
doktorn hade som sagdt i det längsta någorlunda
lyckats i att lika fördela sin tid mellan öfverklassens
behag och underklassens ständigt växande anspråk.
Ty patron Andersson skröt själf med att vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ggsthlmnov/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free