Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politiska talen stundom skymta finansielle
privatintressen.
Hvem som var katten, skall framgå af
nedanstående sannfärdiga historia, under det att jag noga
skall undvika att närmare inlåta mig på historien
om hönsen och ankorna.
Grosshandlar Holm var en af de dummaste
människor, som någonsin existerat. D. v. s. för
dem, som kände honom närmare. Alla andra trodde,
att han var en måhända medelmåttigt begåfvad, men
dock ej alldeles omöjlig individ. Detta berodde på
hans ytterst soignerade yttre och ett ansigte, hvars
intetsägande hyfsning ingaf ett visst intryck af
redbarhet och förstånd. Han hade kontor på
Skeppsbron och våning i Vasastaden samt åt regelbundet
frukost på Skeppsbrokällaren.
Kom man in på Holms kontor i ett eller annat
ärende — Holm gjorde affärer i spanmål och hade
därjämte åtskilliga andra privatgeschäft — mottogs
man med ett leende, som skulle föreställa den glade
umgängesvännen, och ett handslag, som kändes
ända bort i armbågen. Men undersökte man hans
ansigte under dessa utbrott af vänskap, blef det
snart tydligt, att ansigtet icke uthärdade
granskningen, och så fort det blef fråga om penningar,
försvann den muntra tonen och ersattes af ett slags
torr gomorgan, hvilken ej gjorde ett odeladt
förtroendeväckande intryck.
Om någon försökt att antyda för Anton Holm,
son till gamle Holm på Kungsholmen, att han inte
i alla stycken var redbar, så skulle denne
dumdristige person ha’ blifvit mottagen, icke blott med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
