Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge ligga i förskott med förlagskapital. Men som
det nu var, hade den hårda vintern strukit ett
streck öfver alla mänskliga beräkningar.
Åkerman — och flera med honom — var
stormförtjust öfver den allmänna villervallan. Redan när
han börjat misstänka Holms affärsföretag, hade han
sin råg och sitt hvete i godt förvar ute på
strömmen och skulle just börja lossningen. Därför hade
han tagit Holms öfversitteri med lugn, och att han
skickade ut Nyberg för att göra efterforskningar,
skedde endast af en naturlig lust att få skratta så
fort som möjligt.
»Ju flere kockar, dess sämre soppa», var hans
omdöme om hela situationen, och han hade ingen ro
hvarken natt eller dag, förrän han fick svart på hvitt
på den glädjande förhoppningen, att vännen
misslyckats. Själf visste han för egen del, hvad han visste,
och när han räknat ut extraförtjänsten på ett
plumppapper, tyckte han nästan, det var synd om Holm.
När Holm å sin sida fick klart för sig, att hela
hans last låg fast utanför Sandhamn, blef han först
sentimental. Och han förvånade sig öfver att folk
kan ha en sådan otur. Därefter kallade han in
firmans prokurist och gaf honom en allvarsam
skrapa, för att denne ej afrådt honom från att
afsända de ödesdigra telegrammen. Efter denna
tillfredsställande åtgärd gick han in till sig och
började tänka på Åkerman. Med det fasta beslutet att
affordra honom en förklaring, gick han klockan ett
ut för att frukostera.
Samma dag på morgonen hade Nyberg kommit
in och begärt ett samtal med principalen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
