Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dag mellan ett forceradt arbete och forcerade nöjen.
Och gamle Bunsen själf lefde sitt ensamma lif i
räkenskaper och med sitt arbete, som aldrig lämnade
honom ro, hvarken på middagar, teatrar eller andra
nöjen, hvilka han alla hjärtligt afskydde. Han hade
växt ihop med sin fabrik. Han var så att säga
dess egentliga själ, och han var häller aldrig helt
sig själf, utom när han satt nedlutad öfver sin
pulpet med kontorsalmanackan lagd öfver den gröna
filten, och hans öron fyldes af det mångartade
bullret från fabrikens surrande hjul och tunga
maskiner.
När fabrikör Anders Bunsen fylde sextio år,
var det stor middag i den Bunsenska familjen, och
sönerna väntade i hemlighet, att denna dag på ett
eller annat sätt skulle medföra en förändring i deras
ställning.
Vid den frukost, som föregick middagen, och
där blott ett par af husets närmare vänner voro
närvarande, framkastade en af dessa i en skämtsam
privat skål en antydan om, att den man är lycklig,
som på gamla dagar kan draga sig tillbaka och lefva
i ro, viss att hans lifsgärning skall upptagas af två
lefnadskraftiga söner.
Desso sutto under talet med nedslagna ögon
och sågo ut som brottslingar, hvilkas planer blifvit
afslöjade. Men gamle Bunsen svarade genast i ett
kraftigt tal, som skulle vara humoristiskt, men som
efterlämnade en viss förstämning, att ännu var han
kry som en fisk, och fisken trifs endast i sitt
element. Hans element var emellertid fabriken. Och
kom han ur den, så skulle han dö. Han tillade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
