Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han hoppades, att ingen önskade lifvet ur
honom på hans födelsedag.
Visserligen sades alt detta i en skämtsam ton,
och de sista orden beledsagade fabrikören med att
slå sin högra hand i bordet för att visa, att han
var munter. Men denna munterhet lät detta
oaktadt något ansträngd, och den pinsamma tystnad,
som följde, försökte fru Ulla afbryta genom att
dricka privat med sin man och, i det hon gaf
honom en kärleksfull blick, säga till honom:
— Käre Anders, vi bli alla gamla.
Men då svarade den kraftige herrn bistert och
på fullt allvar:
— Det gäller inte mig. Har jag något ondt
kanske? Är jag sjuk eller svag? Nej. Nå, då är
jag inte gammal. Och så länge jag orkar, vill jag
arbeta.
Under hela denna dag hvilade det ett moln på
den sextioåriges panna, och han svarade ej med
sin vanliga säkerhet på de skålar, som under
middagen utbragtes för honom och hans fabrik.
Middagen efterföljdes emellertid af en
deputation från arbetarne, hvilka öfverräckte fabrikören
en silfverpokal, försedd med passande inskription,
och en af förmännen höll ett tal, däri han
framförde kamraternas tacksamhet till fabrikens
mångårige chef och ägare samt uttalade den
förhoppningen, att de ännu i många år måtte få arbeta under
fabrikör Bunsen.
Fabrikör Bunsen åhörde emellertid detta tal
under ett bistert alvar, som om han trott, att det
låg något under denna hyllning. Men när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
