Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fönstersmyg, som var hennes älsklingsplats, och hon
kände sig som ett rof för den mest pinsamma
obeslutsamhet.
Hon hade aldrig förstått sin mans rastlösa
arbetsbegär. Redan när de först blifvit förenade och
som nygifta flyttat in i den lilla våningen en trappa
upp öfver en gård, hvilken de bebodde under de
fem första åren af deras äktenskap, hade hon känt
ett slags hat till detta arbete, hvilket gjorde hennes
man till en främling i sitt hem och tvang henne
att sitta ensam med barnen. I början hade hon
beklagat sig. När hon snart nog märkte, att detta
irriterade honom och väckte hans förakt, hade hon
tegat. Men, hon tyckte altid, att detta stränga
arbete liksom slukade upp alt, som var fint och godt
och värdt att älska i deras lif.
Ty hon hade varit romantisk, den magra,
sjukliga lilla fru Ulla Bunsen, och under många år hade
hon hoppats, att hennes man en dag skulle anse sig
så rik, att han kunde inskränka på detta arbete,
som dödade hennes glädje i lifvet, och i ro njuta
af familjelif och lycka.
Men när välståndet växte, när det lilla hemmet
på bakgården utbyttes mot den eleganta våningen
en trappa upp, när hon fick många tjänare och ett
stort hus, eget ekipage och en rad af
umgängesvänner, hvilka upptogo hennes tid från morgon till
kväll — ty hennes man sade altid, att det är frun
i huset, som skall sköta om umgänget —, då var
det, som om hennes mans verksamhetsfeber smittat
äfven henne. När hon hade väntat så länge på att
få känna lugn, att hon förstod, att lugnet aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
