- Project Runeberg -  Stockholms-noveller /
104

(1892) Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grad blifvit hans envåldsherre, att han aldrig kunde
tänka sig in i, att han skulle gifva rum åt sina
barn, förrän tiden själf gjorde slag i saken och
vägrade honom plats bland de lefvandes antal. Till
dess ville han sitta på den plats, som han själf
skapat, och den enda skilnad, som inträdt, var den,
att när han nu kastade sina forskande blickar ut
genom glasdörren, såg han båda sönerna sitta midt
emot hvarandra vid en dubbel pulpet.

Faderns sjukdom hade emellertid gjort de båda
bröderna till bättre vänner, än hvad de någonsin
varit. Konrad hade kommit upp till samma höjd,
som brodern i yttre afseende altid intagit, och detta
kom honom snart att glömma sin forna afund. Per
hade å sin sida under det dagliga samarbetet lärt
sig att erkänna, att under broderns tröga yttre låg
förborgad en energi och en affärsduglighet, som han
ej anat. Han upphörde därför att inför Konrad
yttra sig så hemlighetsfullt som förr om firmans
affärer, hvilket han för öfrigt insåg i längden ej
skulle hafva lönat sig. Och Konrad var återigen
klok nog att erkänna detta tillmötesgående, utan
att altför noga granska motiven. Bröderna
betraktade sig båda som själfskrifna blifvande
kompanjoner, och deras sätt mot hvarandra bar i viss mån
prägeln af detta medvetande.

Efter ett år gick arbetet sin gilla gång aldeles
som förut. En obekant skulle ännu hafva haft
svårt att se på gamle Bunsen, att han en gång
varit rörd af slag. Hans blick var lika skarp som
förr, hans steg lika fasta. Han gick endast något
krökt, och när han blef ifrig, plågades han af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ggsthlmnov/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free