- Project Runeberg -  Stockholms-noveller /
129

(1892) Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han senare öfvergick från den lättare lektyren och
till alvarligare sysselsättningar — hade han svårt att
hålla fast vid departementstilen, och han måste
radera den ena gången efter den andra, innan han
fick sina papper för dagen i ordning.

Emellertid mognade hos häradshöfdingen
beslutet, att låta saken hvila tills vidare. Härtill
bidrog i hög grad tanken på, att det samma afton var
première, och att han med anledning däraf önskade
att vara ostörd, för att kunna komma i stämning,
när ridån gick upp på teatern. Denna kraftiga
önskan höll också hans humör uppe, så att när
klockan blef half tre, och häradshöfdingen för dagen
kunde afsluta sin verksamhet i kunglig majestäts
och kronans tjänst för att återgå till privatlifvet,
tände han sin förmiddagscigarr och gick ut i
solskenet, lika benägen som altid för att göra sin
vanliga middagspromenad.

I början hyste häradshöfdingen en viss fruktan,
att han händelsevis just på denna tid, då hela det
Stockholm, som räknas, plägade promenera, skulle
möta den vackra fröken Suetonius, åtföljd af sin
muntra och pratsamma mamma. Men när solskenet
hunnit uppvärma honom, och när han sedan
utanför inrättningen — för att ånyo begagna detta
häradshöfdingens opassande smeknamn på regeringens
hufvudkvarter — utbytt gemytliga hälsningar med
gamla vänner och frimurare — ty häradshöfding
Albert Hedblad var naturligtvis frimurare —, då
steg hans mod, som bars af oskuldens lugna
själfmedvetande. »Man måste räkna med chancer», sade
häradshöfdingen till sig själf. »Och det fins bara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ggsthlmnov/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free