Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, jag vet ju, att det går så, fortfor
häradshöfdingen. Men det kan nog hända, att det är bäst,
att man går igenom ekluten. Det låter tänka sig,
att alla dessa obehag, som — jag erkänner det —
altid afskräckt mig, i alla fall ha något godt med
sig, som jag inte kan komma i åtnjutande af. Om
min hustru tyranniserar mig, lägger band på mig?
Nå, än se’n då? Är det inte bättre att bli
tyranniserad af sin hustru än af sin städerska?
— Städerska kan man ju byta om.
— Jo, jag tycker, jag ser mig. Byta om städerska!!
Häradshöfdingen såg ut, som om den andre
föreslagit honom en handling, hvilken var antingen
omoralisk, lifsfarlig eller båda delarne.
— Det är en särskild historia, afbröt han sig
själf. Men man blir gammal i förtid af att vara
ungkarl, det är hvad man blir. Skål på dig!
Notarien fixerade sin värd och sade långsamt,
sedan han druckit ett halft glas Apollinaris för att
få bort punschsmaken:
— Du funderar bestämdt på att gifta dig.
Häradshöfdingen såg smickrad ut och tänkte
på det lilla rosa-brefvet, som låg i hans bröstficka,
omslutet af den skyddande plånboken.
— Du är galen, gosse, sade han.
Men notarien släppte honom icke. Han blef så
närgången, att han till och med talade om en
storartad svensexa på Stallmästargården.
Men då afbröt honom häradshöfdingen med den
förklaringen, att han skulle lefva och dö utan att
bära märke på ringfingret, samt berättade, att det
var hög tid att gå på teatern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
