Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arkitekten Nils Velin gifte sig i unga år i den
öfvertygelsen, att när han blifvit förenad med
den han älskade, skulle lifvets lek först börja
på allvar. Och de första åren dansade han och
hans hustru fram öfver rosor.
Hon var en liten späd varelse med stora, klara
ögon och en natur, så vek som mjukt vax, där
hvarje intryck, hvilket lifvet gaf, genast aftecknade
sig i det mottagliga materialet. Och i olikhet mot
vaxet, kunde ett sådant intryck aldrig utplånas.
Dölja, att hon ej kunde glömma, det kunde hon,
men glömma — aldrig. En förstående iakttagare
skulle i detta nervösa ansigte, där hvarje drag
uttryckte ett skiftande lif, hafva kunnat läsa sig
åtminstone till en aning om, att denna lyckotörstande
unga kvinna gömde ett frö till tragik. Hängifven
och ömhetstrånande ända till sjuklighet, behöfde
hon sol och glädje för att kunna lefva. Hela
hennes väsen var liksom sammansatt af idel musik,
där en enda felande ton är tillräcklig för att störa
harmonien. Hvarje stämning var för henne, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:44:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ggsthlmnov/0157.html
