Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fann honom i en ung målare, hvilken en sommar
vistades i närheten af hennes fars egendom.
Klas Hallén tillhörde dessa målare, hvilka ej
hafva sinne för annat än form och färg, och hos
hvilka det är lika omöjligt att framkalla ett
verkligt intresse, som det öfver hufvud är att förmå dem
att begripa, att utanför deras atelier någonting
finnes, hvilket kan äga intresse för den öfriga verlden.
Men han gick omkring på landsvägarne i lång,
blå sidenhalsduk och ljusgrå filthatt med onaturligt
breda brätten, stod långa stunder vid sjöstranden,
skuggade med handen för ögonen, och när han var
sysselsatt med att beräkna färger och perspektiv,
målade liten Karin vackrare syner och tankar bakom
hans tomma hjärnas hvalf, än han själf någonsin
hade satt på en duk.
Hon älskade honom då, som hon nu älskade
sin man.
Det hände emellertid en dag, att hennes ideal
seglade omkull ute på sjön, drunknade och blef
kastad i land samt uppburen i hennes fars hus.
Karin gick i dagar uppe på sitt rum och såg
ingenting annat än detta blekblåa ansigte, omgifvet
af drypande hår. Det var i fantasin, hon såg denna
skräckbild. Ty Karin var ej närvarande, när
katastrofen inträffade. Efter densamma föll hon i en
häftig feber, som hotade att göra slut på hennes
lif, och under ett helt år betraktade hon sig som
den dödes brud, fastän icke ett ord af kärlek
blifvit växladt dem emellan.
När hon först lärde känna arkitekten, när det
föll som fjäll från hennes ögon, och hon fick klart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
