Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Deras första barn blef en flicka, som egde
något af faderns muntra lynne och moderns
känslighet. Hon var späd och fin, skygg för främmande,
men rörande mot dem, hon höll af och vågade
närma sig. Karin afgudade henne i den grad, att
hennes man kände sig tillbakasatt, men på samma
gång njöt han af att se denna hängifna
modersömhet, hvilken hos mannen är förknippad med
minnena från hans egen barndom och som gör hans
kärlek till hustrun rikare, än hvad den varit för
älskarinnan.
Tredje sommaren efter det, att deras lilla flicka
föddes — hon hette Karin efter modern och
kallades Kajsa i hvardagslag —, flyttade de båda
makarna ut i skärgården och bodde på en liten villa
i Skurusund. Arkitekten for hvarje dag in till
staden för sitt arbete, och den lilla frun blef mycket
ensam.
Då hände det en dag, att Karin vid ett besök
i Stockholm mötte samme man, hvars besök en gång
skrämt henne. Han gick framför henne och vek af
på en bigata.
Likheten, som hon förut observerat, slog henne
i den grad, att hon mekaniskt följde efter honom
endast för att se, om hon ej misstagit sig. Och
hon återvände hem, liksom bedöfvad af en ofattbar
smärta.
Det hade inträffat förr, att hon tänkt på Klas
Hallén. Hon hade ofta kommit ihåg honom på det
sätt, som alt hvad vi genomlefvat, kan återvända
från det förflutna och sysselsätta våra lediga tankar.
Och hon hade ej känt något annat vid detta minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
