Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än en förundran, att alt detta, som nu var dödt
och borta, en gång verkligen kunde hafva händt
henne.
Nu skrämde detta minne henne, på samma
gång som det lockade. Hon sökte slå bort det
genom att tänka på annat. Hon tog sin lilla flicka
vid handen och gick ned i trädgården för att plocka
blommor. Men den lillas joller gladde henne icke
som förut. En förfärlig ångest öfverföll henne.
Som om hon ej vetat hvad hon gjorde, gick hon
ned mot bryggan, utan att gifva akt på barnet, som
följde efter och höll henne i klädningen. Och hon
återkom icke till sig själf, förrän hon hörde den
lilla flickan med sin förnumstiga min säga:
— Mamma ledsen.
Hon for upp och kom med ens att tänka på
Nils. Det for som en stöt genom hela hennes
väsen, att hon varit borta från honom, tänkt på en
annan, tillhört en annan. Hon tog barnet på sitt
knä och kysste det konvulsiviskt.
Men hela denna förmiddag fruktade hon för
den stund, då Nils skulle komma hem. Och när
han kom, mötte hon honom icke som vanligt vid
bryggan.
Han kom springande uppför backen, varm och
frisk, med hatten på nacken och öfverrocken på
armen. Hon såg honom komma, och i samma nu
försvann den känsla, som hela förmiddagen hållit
henne liksom fjättrad med osynliga band. Med ett
lyckligt leende strök hon sig öfver pannan. Och
när han kom, orolig öfver hennes uteblifvande,
och hon såg denna oro, kastade hon sig om hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
