- Project Runeberg -  Stockholms-noveller /
167

(1892) Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hon såg honom ej längre vid fädernehemmets
insjöstrand i den blå halsduken och den bredskyggiga
målarehatten. Utan i hvardagsdrägt kom han, som
hade han varit hemma hos sig, satte sig ned vid
hennes sida och höll henne sällskap. Han talade
till henne, lugnt och vänligt, och hon svarade.
Mången gång fick hon stänga dörrarna, för att icke
hennes röst skulle höras ut i köket, och hur nära
hon gick honom, vek han icke undan. Det var
endast, när hon i skräck tog efter hans arm, som
hennes händer träffade tomma luften, och hon stod
då stilla på golfvet, knytande sina fingrar i
namnlös förtviflan, medan den andre, som hon altid
kallade honom i sina tankar, stod stilla framför
hennes uppskrämda blick och tycktes betrakta henne
med förvåning,

Och han hvarken kom eller försvann genom
luften. Hans steg hördes i tamburen, och hon
visste, att de en stund senare skulle ljuda på
golfvet i salen. Genom dörren kom han, i soffan
framför hennes stol slog han sig ner, och där satt han,
medan han upprepade alla de samtal, de båda haft
med hvarandra, innan den stora dagen kom, då
han dog, och allt blef mörkt. Och när han ej
talade som förr, blef hans röst underlig, liksom
aflägsen, men hon hörde hvarje tonfalls skiftning,
och midt i sin ångest ansträngde hon sig, för att
intet ord skulle gå henne förloradt.

Hon gick i en daglig känsla af skam, som en
äktenskapsbryterska. Ty åter och åter sade hon
sig själf, att hon älskade Nils, älskade honom som
den ende man, hvilken fyllt hennes behof efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 10 01:40:36 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ggsthlmnov/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free