Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidrörts mellan de båda makarna —, något som han
med ett leende förvisat till barndomsfantasiernas
oskyldiga område, och nu trädde detta minne fram
som ett spöke, hvilket hotade att taga lif och gestalt
midt för hans ögon.
— Hvem menar du? sade han hest.
Hon nämnde ett namn. Men han kunde ändå
icke förstå henne. Han rusade ut i sitt rum, kom
tillbaka med tändstickor, tände lampan, och i det
han gick fram för att få se hennes ansigte, lyfte
han nästan med våld upp hennes hufvud och
skrek:
— Vill du säga, att du älskar oss båda?
Honom, som är död, och mig, som lefver.
— Nej, nej, ropade hon och kastade sig på knä
framför honom. Jag älskar honom icke. Men han
kommer här hvar dag, han sitter här på stolen och
han talar vid mig.
— Kommer han?
Arkitekten gick baklänges. Han var stel af
skräck.
— Icke han själf, nej. Men han kommer ändå.
Jag ser honom lika tydligt, som jag ser dig, jag hör
honom, han talar till mig, och jag ser honom.
Arkitekten förstod i detta ögonblick endast ett:
att olyckan brutit in öfver hans hus. Han såg på
denna kvinna, som låg på knä framför honom, och
han greps af en oemotståndlig fasa. Det var honom,
som om han lefvat alla dessa år i bedrägeri och
smuts. Han vände sig bort. Utan att säga ett ord,
återtog han sin vandring fram och åter i rummet.
— Stig upp, sade han slutligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
