- Project Runeberg -  Stockholms-noveller /
179

(1892) Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som han omgifvit med all den ömhet, hans själ var
mäktig, men hvars hjärta han aldrig ägt.

Och småningom växte inom honom en känsla,
hvilken han i början blygdes att erkänna för sig
själf, men som dag för dag kom alt starkare till
orda i hans hemliga tankar.

Han hatade henne. Icke med det våldsamma,
djuriska hat, för hvilket kärleken lämnar plats, när
ett öppet bedrägeri skonlöst och i ett enda slag
blottar kvinnans trolöshet och mannens skam. Det
var i stället ett lugnt och kallt hat, som kom af
förakt.

Ty han föraktade henne. Med den sunda,
osammansatta naturens öfvermod föraktade han detta
sjukliga lidande, som var honom själf så främmande.
Han plågades af hennes blotta närvaro. Detta bleka
ansigte, där nålfina rynkor skvallrade om lidanden,
som föreföllo honom själfförvållade, väckte hans leda.
Dessa ögon, som voro blanka af mycken gråt, och
under hvilka lågo djupa, mörka ränder, ingåfvo
honom en vrede, som vid minsta anledning kom till
utbrott. I början hade han i ett slags förtvifladt
hopp, att alt detta ohyggliga skulle försvinna af sig
själft och deras gamla förhållande återvända, försökt
alt för att få henne glad. Han förde henne ut på
nöjen. Teatrar, baler, supéer upptogo under en
vecka deras tid, och han iakttog henne för hvarje
dag noga. Det var endast ett, som var honom
omöjligt: att tala till henne eller bemöta henne som förr.
Hon lät sig också släpas med på alla dessa nöjen,
hvilka ej ens förmådde skingra hennes tankar, och
när makarna sedan blefvo ensamma, gick hon vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 10 01:40:36 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ggsthlmnov/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free